Hon kom hem till sig själv...

Det finns en punkt i läkningen där något förändras.

Du slutar jaga.

Inte för att du har gett upp.

Inte för att du har stängt ditt hjärta.

Utan för att du äntligen börjar förstå ditt värde.

❤️

Du slutar jaga svar.

Du slutar jaga bekräftelse.

Du slutar jaga människor som inte möter dig halvvägs.

Du slutar jaga en plats vid bordet.

För du inser att din plats aldrig varit något du behövt förtjäna.

Den har alltid varit din.

Många kvinnor har lärt sig att bära.

Att anpassa sig.

Att förstå alla andra.

Att hålla ihop relationer.

Att vara den som sträcker ut handen först.

Igen.

Och igen.

Och igen.

Tills de glömmer bort sig själva.

Men en dag händer något.

Kvinnan stannar upp.

Hon känner tröttheten.

Hon känner sorgen.

Hon känner längtan.

Och mitt i allt det upptäcker hon något oväntat:

Hon behöver inte jaga.

Hon behöver inte bevisa sitt värde.

Hon behöver inte göra sig mindre för att bli älskad.

Hon behöver inte kämpa för att få finnas.

❤️

För kärlek som är menad för henne behöver inte jagas.

Respekt behöver inte jagas.

Tillhörighet behöver inte jagas.

Det som är hennes hittar henne när hon också väljer sig själv.

Och kanske är det där den verkliga läkningen börjar.

Inte när världen förändras.

Utan när kvinnan slutar överge sig själv för att bli vald av andra.

När hon börjar välja sig själv.

Om och om igen.

❤️