Mitt feminina uppvaknande — en väg hem till mig själv,

Det här är inte leendet bakom spiritual bypassing

Bakom mitt leende finns en historia. Där finns sorg och ilska, kärlek och skapande, svåra beslut, mycket inspiration och nya början. Min andlighet har fått växa mitt i det mänskliga, tillsammans med allt jag har behövt känna och ta hand om.

När jag ser tillbaka på de senaste tolv åren ser jag hur jag steg för steg har kommit närmare mig själv. Jag har börjat lyssna till kroppen, ta mina behov på allvar och öppna mig för kärlek och stöd. På vägen har jag upplevt stunder av djup igenkänning och förändringar som jag själv skulle kalla mirakel.

Det är den resan jag vill berätta om. Mitt feminina uppvaknande, så som jag har upplevt det — och fortfarande lever det.

När jag ser tillbaka på de senaste tolv åren av mitt liv ser jag en tråd som jag inte kunde se medan jag befann mig mitt i allt.

Skapandet. Moderskapet. Intuitionen. Kärleken. Och en allt djupare längtan efter att känna mig hemma i mig själv.

I dag skulle jag kalla det mitt feminina uppvaknande.

Då hade jag inte de orden. Jag levde mitt liv, mötte det som kom och försökte hitta vägen framåt. Först i efterhand har jag börjat förstå vad den här resan betyder för mig.

Jag var van vid att få saker att hända

Innan jag blev mamma levde jag i ett högt tempo. Jag arbetade i Sverige och utomlands, drev företag, tränade och reste. Jag hade mycket vilja och driv, och var van vid att fortsätta framåt.

Det fanns mycket där som jag älskade. Min handlingskraft är fortfarande en del av mig som jag värdesätter.

Men utrymmet för vila, lyssnande och mottagande var mindre. Med det språk jag har i dag skulle jag säga att jag levde mycket i min maskulina energi. Jag visste hur man tog i, löste saker och tog nästa steg.

Livet som följde skulle öppna andra sidor av mig.

Moderskapet och skapandet

Min graviditet var fysiskt svår, och efter en komplikation vid förlossningen (då läkaren satte epiduralen fel och jag fick ett övertryck till hjärnan vilket ledde till paralysering, migrän, nervsmärtor, koffeindropp och smärta som äntligen avtog när en hel församling bad för mig) - det följde en lång tid av smärta och återhämtning. Kroppen satte gränser som jag inte kunde arbeta mig förbi.

Samtidigt hade jag blivit mamma till min dotter, och jag älskade att vara hennes mamma. Mitt i det svåra fanns kärleken och närheten, och ett helt nytt sätt att vara närvarande i livet.

Under den här tiden kom också måleriet till mig på ett oväntat sätt. (Jag hade dock gått Konst och form estet på gymnasiet).

En person hörde av sig och frågade om jag ville måla en tolkning av hennes bröllopsfoto. Sedan kom fler förfrågningar, och så småningom deltog jag i en utställning.

Jag målade när min dotter sov och målade och skapade vädigt mycket tillsammans med henne när hon var vaken :)

Det är något med just det minnet som berör mig än i dag. Mitt i en tid när jag hade begränsad ork fanns ett skapande som ville ta plats. Färgerna, känslan, händerna som arbetade. Där upplevde jag ett flöde.

Jag hade ännu inget språk för feminin embodiment, men jag hade börjat upptäcka hur det kändes att låta något växa fram inifrån.

Ett språk för det jag kände

Några år senare väckte nya kroppsliga besvär frågor och ett sökande i mig. Jag började läsa om womb wisdom, feminin energi och kontakten med kroppen. Jag tog emot shamansk healing med mera. (Divine feminine healing var en utbildning jag senare hittade med rötter och visdom från det shamanska).

Böckerna gav mig ord för sådant jag längtat efter och anat.

Jag blev nyfiken på min kreativitet, min känslighet och mina egna rytmer. På vad som hände när jag lyssnade till mig själv innan jag bestämde vad jag borde göra.

Senare, i samband med ännu en period av sjukdom, drogs min uppmärksamhet djupare mot hjärtat.

I mitt spirituella språk blev kontakten mellan hjärtat och sakralchakrat en bild för det jag utforskade: kärlek och kraften inom, grundning, närhet och livslust. Jag upplevde stunder av djup samhörighet med mig själv, en mjukhet som också rymde kraft.

Det är den kontakten jag förknippar med divine feminine.

Det sägs att när dessa 2 center arbetar tillsammans (sacralchakrat och hjärtchakrat), - i harmoni (efter release av begränsande föreställningar, blockeringar, relationer, skuld och skam på energiplan, vaknar du upp till ditt autentiska jag.

Intuition, gränser och en ny början

Så kom en separation som förändrade mycket.

Jag och min dotter flyttade under en period till mina föräldrar. Där fick vi stöd och en plats att landa medan jag började bygga upp nästa kapitel.

Detaljerna i den tiden vill jag behålla privata. Men en viktig del av min berättelse är att jag började ta min egen upplevelse på större allvar.

Vad behövde jag? Vad kändes tryggt? Var gick mina gränser?

Mina drömmar på natten blev starkare och mer betydelsefulla för mig, jag utvecklade i separationen en förmåga att drömma ännu mer sanndrömmar, om nästa steg som kom. Jag skrev, lyssnade inåt och upplevde att intuitionen fick större utrymme.

Jag drogs också till gudinnor, orakelkort och grekisk mytologi. Efter en särskilt stark dröm om en gudinna som kom till mig fann jag en kortlek som berörde mig djupt. Gudinnornas berättelser blev följeslagare i mitt eget utforskande. Hos dem fann jag olika uttryck för kvinnlig kraft — kärlek, mod, visdom, skapande och förmågan att sätta gränser.

Mitt feminina började rymma allt mer av mig och jag kunde känna hur de gav mig kraft och var nära mig i min vardag.

Att våga ta emot kärlek

Under tiden hos mina föräldrar hörde Johan av sig. Han befann sig på Seychellerna och bokade en distanshealing hos mig. Han var en av de få män som hade varit på min mottagning i Orangeriet.

Jag hade egentligen ingen längtan efter att gå in i en ny relation. Ändå kände jag tidigt att det fanns något mellan oss som berörde mig.

Vi började skriva allt mer.

Med tiden växte en kärlek fram där jag upplevde en omsorg och generositet som var ny för mig. Han ville finnas där, både för mig och min dotter. Jag fick öva på att ta emot stöd och låta någon komma nära.

Under 2026 förlovade vi oss.

Den relationen har blivit en viktig del av min resa. Att få vara älskad villkorslöst samtidigt som livet fortfarande är ofärdigt har berört något djupt i mig.

Att låta tryggheten växa inom mig

När Johans arbete utomlands öppnade nya möjligheter för vår familj kände jag både tacksamhet och rädsla. Vi fick större utrymme att bygga vårt liv och för mig att utveckla mitt företag. Samtidigt väckte perioderna ifrån varandra en stark oro.

Jag behövde möta mig själv där jag faktiskt befann mig.

Under perioder av smärta sökte jag vård och tog också emot healing och coaching. Jag upplevde att delar av det gav mig lindring och hjälpte mig att komma närmare mina känslor och behov.

Även mitt eget arbete med healing förändrades. Det jag upplevde som den gudomliga feminina energin fick större plats och blev en del av det uttryck jag i dag kallar Divine Feminine Spirituell Healing.

Framför allt fick jag öva i vardagen: sätta gränser, vila och stå kvar i det som var viktigt för mig.

Jag vill leva härifrån

Jag lär fortfarande känna min kropp och vad den behöver. Det finns dagar som är lättare och dagar som kräver mer varsamhet, och allt skiftade...

Men någonting har förändrats i hur jag vill möta livet.

Jag längtar efter att släppa det ständiga projektet att bli bättre, bli färdig och komma ikapp. Jag vill ge mer uppmärksamhet åt det som känns levande: min familj, kärleken, skapandet och arbetet jag kan forma utifrån den jag är i dag.

För mig handlar feminine embodiment om att låta kontakten med mig själv få betydelse i vardagen. I mina val, mina relationer, mitt arbete och mitt sätt att ta hand om mig.

Min handlingskraft får vara kvar. Nu vill jag också ge plats åt min mjukhet, njutning och förmåga att ta emot.

Det är ur den erfarenheten min längtan att arbeta med Feminine Embodiment Coaching växer. Jag vill skapa utrymme för kvinnor att utforska sin egen kontakt med kroppen, sin röst och det liv de längtar efter.

När jag ser tillbaka ser jag hur mycket som har vuxit fram genom åren. Och när jag ser framåt känner jag nyfikenhet och en ivrighet.

Det finns mer att skapa, mer att älska och mer att uppleva.

Jag vill låta det få börja här, med den jag är.

Från att skapa min väg till att lyssna efter den

Länge var jag övertygad om att vi manifesterar våra liv. Att vi genom våra tankar, vår energi och våra intentioner skapar det vi möter.

Den övertygelsen fanns med mig innan jag träffade Johan och även under vårt första år tillsammans. Samtidigt bar jag på en känsla av att vi föds med en sorts karta. Att det finns en själsväg, även om vi inte kan se hela sträckan framför oss.

Under de senaste åren har min förståelse av det förändrats.

Jag har försökt få mycket att hända. Sökt riktningar, tagit initiativ och velat framåt. Ändå har jag gång på gång mött stopp. Det har väckt både frustration och frågor.

Nu undrar jag allt oftare: finns det något här som jag behöver lyssna till? Vad händer om jag ger mig själv en stund att känna efter, innan jag försöker ännu hårdare?

Kartan och det vi bär med oss

Under en session med Emotion Code hade jag en dröm om en karta. Det jag drömde liknade det som behandlaren beskrev under sessionen, där teman om tidigare generationer kom fram.

Det berörde mig djupt.

För mig blev kartan en stark bild av hur min egen berättelse kan vara sammanvävd med dem som levt före mig. Jag började fundera över det vi får med oss genom en familj: sätt att älska, rädslor, tystnader och föreställningar om vad vi måste vara för att få tillhöra.

I min andliga förståelse fick det också en djupare dimension. Jag upplevde att mitt inre arbete rörde vid något som sträckte sig bortom min egen livshistoria.

Jag behöver inte kunna förklara varje del av upplevelsen för att den ska ha betydelse för mig. Den gav mig ett nytt sätt att möta mig själv, med större varsamhet och nyfikenhet.

Kärleken jag inte hade tänkt bjuda in

Innan Johan kom in i mitt liv hade ett medium beskrivit en kärlek som skulle komma.

Jag ville knappt höra det. Jag var trött på relationer och ville bygga upp mitt liv tillsammans med min dotter. Kärleken stod inte på min lista över nästa steg.

Så hörde Johan av sig.

Det är först i efterhand som jag har kunnat se det vackra i den ordningen. Beskrivningen jag inte ville lyssna på. Kontakten som började med en distanshealing. Samtalen som växte till närhet och så småningom kärlek.

För mig har det blivit en av de erfarenheter som stärkt min tillit till att livet kan rymma möjligheter som jag ännu inte själv kan föreställa mig. Att kartan redan finns.

Den fantastiska coachen och min vän Cynthia Occelli sa til mig i en svår tid under covid att; Youre way is allready made, your job is to stay safe here and now.

Jag förstår den meningen mer och mer...

Under 2024 och 2025 mediterade och kanaliserade Johan och jag tillsammans. Vi fick bilder och ord som vi förknippade med framtiden, med utlandet och med hans arbete.

När delar av det senare började ta form i våra liv kände jag en stark igenkänning.

Sådana stunder är magiska för mig. De har fördjupat min känsla av att det finns en väg att upptäcka, och att jag ibland får små glimtar av den och att den faktiskt redan är skriven.

Det inre arbetet och det som öppnar sig

Jag har också upplevt hur mitt yttre liv förändrats samtidigt som jag arbetat med det som finns inom mig.

När jag känner mig tryggare kan jag möta ett samtal på ett nytt sätt. När jag lyssnar till mina behov blir mina gränser tydligare. När jag vågar ta emot får kärlek och stöd större plats.

Och ibland har förändringarna känts större än så. Relationer har mjuknat. Möjligheter har öppnats. Något jag länge hållit hårt i har plötsligt känts lättare.

Jag upplever de stunderna som mirakler.

Jag kan inte veta exakt vad som har bidragit till varje förändring. Men för mig har arbetet med min inre energi varit en betydelsefull del av resan. Det har förändrat hur jag är närvarande i mitt liv och vad jag vågar öppna mig för.

Det betyder inte att jag ser min smärta som något jag har tänkt fram eller orsakat genom fel energi. Även det svåra behöver få mötas med omsorg, utan skuld.

En av de förändringar som berört mig väldigt mycket är att jag och min före detta man så småningom blev vänner.

Efter en separation med mycket konflikt och ovänskap hade jag svårt att föreställa mig att vi skulle kunna mötas så, någonsin igen. Därför betyder den förändringen oerhört mycket för mig.

Under samma period arbetade jag mycket med mitt inre och tog emot bland annat Emotion Code & body code behandlingar. Jag upplevde att något mjuknade inom mig, samtidigt som vår relation förändrades. För mig hör de erfarenheterna nära samman, även om jag inte kan veta exakt vad som bidrog till vad. Men en sak är jag säker på och det är att när vi släpper på energier inom oss förändras våra relationer och energin i vårt externa liv.

Att vi kunde hitta fram till vänskap är ett av de skiften i mitt liv som jag upplever som ett mirakel. Det som hänt är fortfarande en del av vår historia, men vi har fått möjlighet att mötas på ett nytt sätt.

Det har gett mig en djupare känsla för vad jag menar med läkning: att det kan växa fram något nytt även där jag en gång hade svårt att se en väg vidare.

Fri vilja och en väg att återvända till

Nyligen, under en hypnossession hos min coach, arbetade vi med mitt inre barn. Något som kom upp är att jag kanske hade gått en bit från min väg för längesedan och beskrev det som att energi nu frigjordes för att jag skulle kunna närma mig min sanna väg igen.

Vilket gav mig ytterligare bekräftelse på att vår väg faktiskt redan är skriven.

Den hjälpte mig att sätta ord på hur jag ser på fri vilja och själsväg i dag. Min tro är att det finns en riktning för mig, samtidigt som jag gör egna val längs vägen.

Jag kan bli upptagen av hur livet borde se ut. Jag kan försöka skynda på något för att jag är rädd att bli kvar, eller hålla fast vid en plan som inte längre känns levande.

Men jag kan också stanna upp och lyssna igen.

Jag vill möta även de omvägarna med ömhet. Jag fattade mina beslut utifrån det jag visste och hade medvetenhet till då. Jag behöver inte döma mitt tidigare jag för att välja annorlunda i dag.

Ner i hjärtat, in i kroppen

Det är här mitt feminina uppvaknande befinner sig nu.

Jag övar på att vara här, i livet som faktiskt pågår. Att märka när tankarna snurrar och ge kroppen en chans att komma till tals. Att känna efter vad som behöver omsorg och vilket nästa steg jag har kraft att ta.

Jag vill låta mitt ego — den del av mig som gärna vill veta, säkra och styra — få vila ibland. Jag behöver inte ha hela kartan framför mig för att leva den här dagen. - Det viktigaste är att hålla mig på vägen i flödet, här och nu, - eftersom vägen redan är skriven-- och med allt jag nu släppt och mina rädslor jag mött våga och kunna öppna upp för allt det nya som jag vet väntar oss.

Jag är redo att skapa nya vackra minnen, för livet är en samling av minnen och det är upp till oss att göra dessa minnen vackra...

--För mig betyder det att följa flödet med närvaro. Jag får fortfarande välja, sätta gränser, be om hjälp och agera. Jag vill bara låta de handlingarna växa ur en djupare kontakt med mig själv.

Det är också det jag längtar efter att ge plats åt i Feminine Embodiment Coaching: ett rum där vi får utforska hur det känns att lyssna inåt och låta det vi upptäcker få ta plats i vardagen.

Min egen resa fortsätter. Med Johan och min dotter, med mitt skapande och med arbetet som tar form.

Jag bär en tillit till att min själ har en väg.

Och just nu övar jag på att vara tillräckligt närvarande för att känna nästa steg. Nästa steg som jag så mycket ser framemot med 2 planerade resor framför oss.

Med min Johan känns allt liksom magiskt, mitt inre barn kan inte bli lyckligare med honom, likaså med min dotter.

När Johan och jag är med varandra har vi som en känsla av som när man var liten och har sin bästa lek-kompis som man också har romantiska känslor för och allt bara känns magiskt, vare sig vi är på Ica i Sverige eller vid Eifeltornet i Paris.

Han är en jordande oxe och jag en vädur som varit en typisk Vädur som med åren blivit mycket mer som en oxe, i alla fall med min Johans jordande energi :-)

Jag ser framemot framtiden med min dotter och min Johan och går varsamt mot den med öppet hjärta.

Genomgår du också ett uppvaknande inom det feminina? Jag skulle älskar att höra från dig, tveka inte att skicka ett mejl eller DM på instagram.

Med kärlek/

Erika

Några av de målningar som köpts och beställts av mig.